Att klä sig och förbereda sig för en bal under empiren var en ceremoniell process som tog tid och krävde noggrannhet. Att vara ren och rakad, lätt parfymerad med välformat hår var grunden. Därefter flera lager av kläder: underkläder, skjorta, byxor, väst och frack. Accessoarer som fickur, handskar och hatt fullbordade looken.
Mode och stil vid den här tiden påverkades starkt av nyklassicismen och inspirerades av antikens Grekland och Rom, men även av den framväxande eleganta brittiska dandykulturen. En herres utstyrsel skulle signalera elegans, renhet och disciplin.
Här är en steg-för-steg-beskrivning av hur en herre skulle klä sig och göra sig i ordning för en bal under empiren. Välj och vraka, och gör ditt bästa för att få till ett bra resultat med dina medel!
Hud och skägg
En gentleman skulle tvätta sig noggrant, gärna ta ett varmt bad och raka sig. Rena och lena kinder var standarden, även om vissa valde att behålla polisonger. Du får behålla ditt moderna skägg och din mustasch, men se till att ansa och snygga till dig så gott det går.
Ansiktet kunde pudras lätt för att skapa en jämn, matt hy.
Parfym var viktig. Doften skulle inte vara överväldigande, men ett lätt stänk av citrus, lavendel eller ros ansågs elegant och fräscht. En lätt dutt parfym på handleden, halsen och eventuellt på näsduken. Andedräkten kunde fräschas upp med örter eller kryddor, t.ex. mynta eller anis.
Hårvård och frisyr
Håret klipptes ofta kort (inspirerat av antikens skulpturer) och kammades noggrant med kam eller borste. Du får behålla din moderna frisyr, men se till att snygga till dig så gott det går.
Vissa herrar bar peruker, men under 1800-talet blev det alltmer populärt att bära sitt naturliga hår. Perukens tid var nästan över, så peruk passar bäst om du kommer i gustavianska kläder.
Pomada eller olja kunde användas för att hålla håret på plats och ge en glansig finish. Pomada var en blandning av fett och doftämnen som gav håret stadga.
Kläder – lager för lager
Att klä sig inför en bal var en process med flera lager, och varje plagg hade sin specifika funktion. Utgå ifrån vad du har och gör ditt bästa. Det som inte syns kommer inte att märkas!
Långkalsonger (drawers) – av linne eller bomull bars närmast kroppen. De liknade moderna långa underkläder och bars för att ta upp svett och för att slippa frysa. Inte så viktigt att ha på lajvet, men kul att känna till!
Undertröja (chemise) – vit linneskjorta som bars närmast kroppen. Den var rymlig och lös och kunde nå ner till låren eller höfterna. Dess huvudsakliga syfte var att skydda de yttre plaggen från svett. Den gjorde också att en eventuell korsett inte skavde mot huden.
Korsett bars ofta vid baler och formella tillställningar (valfri på vårt lajv – den syns inte). Målet var att skapa en smal midja, bred bröstkorg och rak hållning, för att signalera självdisciplin och leva upp till det estetiska idealet (Kroppen skulle se “naturligt proportionerlig” ut, som en klassisk grekisk skulptur). Under empiren bars korsetten vanligtvis ovanpå undertröjan, men under skjortan, eftersom korsetten skulle vara osynlig. Korsetten behövdes ofta för att uppnå detta ideal, men den skulle aldrig avslöjas.
Skjorta av vitt linne eller fin bomull. Den hade hög stärkt krage som kunde vikas upp eller ned.
Strumpor av siden eller bomull, ofta vita eller ljusa, som drogs upp till knäna.
Långbyxor (pantaloons) eller knäbyxor (breeches) – Knäbyxor slutade strax under knäet och var vanligare för formella evenemang som baler, medan långbyxor började bli populära för vardagsbruk. Du kan ha vilket som på balen.
Pantaloons hade en mycket hög midja, ofta strax under bröstkorgen. Detta var en del av den övergripande empirsilhuetten, där all klädsel lyfte midjelinjen för att skapa ett längre och slankare utseende. Den höga midjan gav också en rakare hållning, vilket ansågs elegant och värdigt. Pantaloons slutade vid ankeln eller strax ovanför fotleden. De var formsydda för att följa benets konturer hela vägen och skulle visa upp herrens atletiska form, särskilt vader och lår. Istället för en modern gylf hade pantaloons ofta en knappslå framtill eller en flik (så kallad ”fall front”) som kunde vikas ner och knäppas med knappar. Vissa modeller hade också knappar eller snörning på sidan av midjan för att justera passformen.
Skärp eller hängslen för att hålla byxorna uppe.
Väst (waistcoat) – knäppt hela vägen framtill och ofta vit, ljus eller i milda pastellfärger, rikligt dekorerad med broderier eller mönster. Kragen var vanligtvis hög och stående (ofta 2–4 cm). Själva öppningen på västen var en djup V-form framtill för att avslöja skjortans krage och cravaten (halsduken).
På vissa waistcoats fanns ett litet slag (revers), medan andra hade en helt stående krage utan slag. Slaget var betydligt mindre än på moderna kavajer och följde linjen på den V-formade öppningen.
Frackrocken (tailcoat) på formella kvällstillställningar som en bal var oftast svart eller mörkblå, men även vinröd, mörkgrön, chokladbrun eller mörkgrå går bra (och på vårt lajv även andra färger). Frackens framdel var kort och visade den vackra västen och skjortfronten. Ärmkanterna var ofta dekorerade med knappar och kunde ha satindetaljer. Skörten var också bred med mycket tyg och sträckte sig ända till knäet eller strax ovanför.
Skorna var eleganta pumps eller låga skor av svart läder. De hade metallspännen (buckles) eller snörning. För dans användes ibland mjukare, lättare skor för att underlätta smidiga rörelser på dansgolvet. Stövlar hör hemma utomhus – inte på bal.
Kravatten var ett långt, rektangulärt tygstycke som knöts runt halsen i olika komplicerade stilar. Den var ofta vit och stärktes med stärkelse för att hålla en stel och elegant form.
Handskar av vitt eller ljust läder, bomull eller siden signalerade elegans, renhet och respekt och bars så mycket som möjligt på en bal. Under dansen var det obligatoriskt för att undvika opassande hudkontakt. Det var dock obligatoriskt att ta av handskarna när man satte sig till bords för att äta eller dricka.
Fickur i silver eller guld med en kedja bars gärna i västfickan av den välbärgade.
Näsduk av linne, ofta med monogram eller broderade detaljer, var ett tecken på god stil. Den bars oftast dold i västfickan eller i innerfickan på fracken.
Hatt bars vid baler, men man tog av sig hatten vid inträdet i balsalen. De vanligaste hattarna var cylinderhattar (top hats) och hopfällbara hattar (chapeau claque). Hatten användes vid ankomst, men den förvarades vanligtvis i garderoben eller hölls under armen under hela balen. Att ta av hatten visade respekt för värden och gästerna och följde de strikta reglerna för etikett och uppförande. Vi börjar lajvet när tillställningen är igång, så det är inte viktigt att ha hatt på lajvet. Vi spelar främst inomhus och du behöver inte hatt för att ta lite luft och spela vidare utomhus.