Den franska revolutionen 1789 var startskottet på en orolig tid i Europas i historia som varade ända fram till slaget vid Waterloo 1815. Frankrikes grannländer var konstitutionella monarkier som fruktade att den blodiga revolutionen skulle sprida sig över kontinenten och föga överraskande hamnade den nybildade republiken därför i krig med Österrike, Preussen, England, Spanien och Neapel. Republiken lyckades emellertid segra över koalitionen, bland annat på grund av införandet av en massinkallad värnpliktsarmé. Fred slöts i staden Amiens 1802 och Frankrike annekterade stora landområden, bland annat i Tyskland och Italien.
Den segerrike fältherren Napoleon som 1799 tagit kontrollen över Frankrike utropade sig till kejsare 1804 och förberedde sig därefter på ett nytt storskaligt krig. En ny koalition bestående av Österrike, Preussen, England, Ryssland och Sverige bildades därför mot Frankrike 1804. Det gick emellertid minst lika illa denna gång. Österrike krossades vid Auserlitz 1805, Preussen vid Jena-Auerstadt 1806 och Ryssland vid Friedland 1807. Sverige besegrades 1809 av Ryssland som bytt sida. Endast England lyckades hålla stånd tack vare amiral lord Nelsons seger vid Trafalgar 1805. År 1809 stod sålunda England utan allierade mot ett Frankrike som behärskade nästan hela den Europeiska kontinenten.
Nyckeln till Napoleons framgångar var snabba arméförflyttningar med minimal tross, kraftsamlingar mot fiendens svaga punkter, överraskningsanfall samt en målsättning att försöka slå motståndarna en i taget.
I ett försök att svälta England till kapitulation införde Napoleon en handelsblockad kallad kontinentalblockaden 1806. Engelsmännen for illa av blockaden, men det visade sig att Ryssland var mer beroende av Engelska varor än vice versa, vilket fick den ryske Tsar Alexander att i strid mot Napoleons vilja häva blockaden för sitt lands räkning 1812. Napoleon reagerade snabbt genom att angripa Ryssland med en gigantisk armé innehållande över 500 000 soldater 1812. Ryssarna försökte med enstaka undantag (tex Borodino) undvika avgörande slag och använde den brända jordens taktik, väl medvetna om fransmännens vana att ha en underdimensionerad tross. Den franska armén erövrade ett brinnande Moskva utan strid, men sedan kom den ryska vintern, vilken i kombinationen med svält och ryska anfall krossade den stolta franska armén under vintern 1812.
När Preussen, Sverige och Österrike fick höra vad som hänt i Ryssland tog de på nytt upp kampen mot Frankrike på Englands och Rysslands sida. En allierad här har under hösten 1813 slagit fransmännen vid Dennewitz och en engelsk här under ledning av Sir Wellington har nyligen vunnit slag vid Salamanca, Madrid och Vittoria. Sakta men säkert drivs Napoleons styrkor tillbaka, men ännu är kriget långt ifrån vunnet. Det ryktas om att det drar ihop sig till ett gigantiskt avgörande slag runt Leipzig och många håller med bävan tummarna inför utgången…