I slutet av 1700-talet började den franska trenden med vitmålade ansikten i kombination med skarpa rougefläckar, svartmålade ögonbryn och mattpudrade grå peruker försvinna helt i England. 1786 infördes en kraftig sminkskatt och butiker som ville sälja smink var tvungna att begära ett särskilt tillstånd. I takt med att lagren tömdes försvann de kraftigt målade ansiktena ur gatubilden.
Den franska revolutionen bidrog säkert starkt till att överklassen slutade visa upp sin rikedom. De drog sig tillbaka till sina lantegendomar och lade ner alla ambitioner på att fungera som trendsättare. Hedervärda kvinnor som följde med sin tid var omålade, eller använde ytterst lite smink. Målet var att man skulle se naturligt vacker ut. Äldre kvinnor använde ofta smink för att försöka dölja ålderstecken, dock med en mycket lättare hand än tidigare. För unga kvinnor som inte hade debuterat ansågs det olämpligt att bära smink. Prostituerade däremot sminkade sig desto mer, särskilt med rouge. Smink började betraktas vulgärt och bedrägligt.
Även om naturlig skönhet var det man strävade efter under empirtiden, så använde de flesta välbärgade kvinnor någon form av kosmetika för att fylla i där naturen inte räckte till.
Ansikte
Den sjukligt bleka stilen ersattes med en mer hälsosam och naturlig stil. Det var fortfarande fult att vara solbränd och man skyddade sig flitigt från solen med både parasoller och diverse hattar/bonnets. För att huden skulle få en jämn och naturlig lyster användes tonade ansiktskrämer, som idag kan liknas med en väldigt lätt och ljus Foundation eller en BB-cream.
Puder var tillåtet att använda under denna tid, och de vanligaste sorterna var gjorda av rismjöl, och även fint talk användes ibland. För en blank eller glänsande look användes ett pearlpuder – ett skimrande puder gjort av finmald vismut. Pearlpudret användes på samma sätt som vi idag använder highlighter.
Kinder
Rougen var en av de få produkter som överlevde den franska revolutionen. En rougeprodukt som var vanlig under empirtiden var Pearls flytande Blooms of Roses. Rougen kom i flera nyanser, och de vanligaste som man använde var klarrött eller rosa. Rouge såldes både som pulver, flytande eller kräm, och den var ofta kraftigt pigmenterad, så det krävdes en väldigt lätt hand vid applicering. Man ville endast att huden skulle få en hälsosam färg och lyster. För markerade kinder ansågs vulgärt.
Generaler använde gärna puder och rouge för att se pigga och friska ut.
Ögon
Englands utforskning av Indien och andra orientaliska områden som t.ex. Turkiet bidrog till upptäckten av eyelinern och mascaran. Mascaran och eyelinern gjordes av att blanda lamp-black (svart sot) med lite olja, som blev till en pasta, som sedan kunde användas till både ögonfransar och ögonbryn. Bränd kork kunde också användas.
Av alla sminkprodukter som fanns på marknaden under den här tiden, så var dessa de man mest rynkade ögonbrynen åt. Troligen gillade man inte ögonsmink eftersom det var en nymodighet, eller på grund av den svåra appliceringen och att resultatet blev väldigt onaturligt, särskilt när det betraktades i dagsljus.
Läppar
De flesta kvinnor använde någon form av läppfärg under empirtiden. En populär läpprodukt var Rose Lip Salve, som framför allt innehöll vitt vax, mandelolja och alkanet (roten Alkanna Tinctoria). Färgen och doften fick produkten av rosor. Denna typ av läppsalva gav en lätt färgton, ungefär som läppglans gör idag.